Grå bräda, nytt liv – berättelsen om ett gammalt utedass
Hur ett gammalt torrdass förvandlades till ett stämningsfullt och funktionellt utedass – med hjälp av lagstiftning, sunt förnuft och kreativitet. I Finland, på ön Aasla i Nådendal.
På många sommarstugor och i skärgårdsmiljöer används fortfarande gamla tunnedass – konstruktioner som har tjänat generation efter generation, men vars tid börjar vara förbi. En tunna främjar inte kompostering, ventilationen är svår att ordna på rätt sätt och tömningen innebär i praktiken hantering av obehandlat toalettavfall.
Trots det behöver man inte riva hela utedasset. I den här artikeln berättar vi om den kompletta förvandlingen av ett gammalt utedass vid ett boende i Rimito, Nådendal. Resultatet blev ett personligt och charmigt utedass som nu betjänar glada sommarresenärer på ett ekologiskt, luktfritt och lättskött sätt.
Är hinkdass olagliga?
Ett hinkdass – alltså en torrtoalett där avfallet samlas i en hink eller annan behållare – är i sig en helt laglig lösning, så länge ett villkor uppfylls: ingenting får rinna ut i naturen.
Det här låter självklart, men i praktiken blir det ofta fel. En del äldre hinkdass har hål eller konstruktioner som gör att vätska kan rinna direkt ner i marken. Ur miljösynpunkt är detta mycket olämpligt – obehandlat toalettavfall får inte släppas ut i naturen i någon form.
Ett annat vanligt problem är vad som händer även i en tät behållare. När överskottsvätskan inte kan avledas och avfallet bara samlas på hög kommer komposteringsprocessen inte igång. I stället börjar innehållet ruttna. Anaeroba bakterier bildar då ammoniak och andra stickande ämnen. Resultatet är den kraftiga lukt som många känner igen från äldre utedass – en lukt som är svår att få bort även med rikliga mängder strömaterial. Det är ett tydligt tecken på att processen inte fungerar som den ska.
Varför ett hinkdass i praktiken är en dålig lösning – även om det är lagligt:
- Ett slutet, syrefattigt utrymme stöder inte kompostering – avfallet ruttnar i stället för att brytas ner hygieniskt.
- Förruttnelsen ger en stark, stickande ammoniaklukt som inte går att kontrollera med strömaterial.
- Underhållet kräver hantering av obehandlat toalettavfall – ohygieniskt och tungt.
- Det tömda avfallet behöver ändå en korrekt komposteringsplats eller annan godkänd behandling.
- Att ordna fungerande ventilation i en hinkkonstruktion är i praktiken mycket svårt.
- En perforerad hink – där vätskan rinner ner i marken – är direkt olaglig.
Sammanfattningsvis: Ett hinkdass är lagligt när behållaren är tät och töms på rätt sätt för kompostering eller annan godkänd behandling. En perforerad hink är olaglig. Och även om en tät hink är laglig är den på lång sikt inte den bästa lösningen – varken för användarna eller för den som ska sköta utedasset.
Använd den gamla stommen – riv inte i onödan
Den första impulsen kan vara att riva allt och bygga från grunden. Men gamla konstruktioner har ofta ett värde som ny panel inte kan ersätta.
På Aasla var utedassets stomme omsorgsfullt byggd, typiskt för sin tid. Väggpanelen hade grånat vackert och stolparna var i gott skick, även om det fanns tecken på röta i de nedre delarna. Att riva hade inneburit avfall till deponi, nya material, extra kostnader – och i slutändan ett resultat med mindre känsla.
Innan du bestämmer dig för att riva är det bra att kontrollera åtminstone följande:
- Stolparna: Undersök träet nerifrån och upp med en träpinne eller ett vasst föremål. Om träet är fast och inte smulas sönder är det oftast användbart.
- Taket: Taket är enkelt att förnya utan att riva hela konstruktionen.
- Grunden: En konstruktion som står på betong- eller stenfundament kan hålla i årtionden.
- Ytterpanelen: Grånat trä kan se slitet ut men ändå vara helt friskt. Tvätta och rengör först, bedöm sedan.
I det här fallet bevarades stommen. De rötskadade brädorna längst ner byttes ut, golvet öppnades för installation av kompostorn – och det var allt. Resten var ytrenovering.
Hur förvandlar man ett gammalt utedass till en komposterande toalett?
En komposterande torrtoalett innebär att avfallet bryts ner biologiskt inne i konstruktionen. Luktproblem minimeras med hjälp av ventilation och strömaterial – inte med kemikalier eller mirakelprodukter.
- Välj en kompostbehållare som passar det gamla toalettbänkens mått.
De flesta äldre utedass har en traditionell sittbänk, och det är just under denna som en torrtoalettkompostor enklast placeras. Green Toilet 120 Family passar för normal familjeanvändning, medan den större Green Toilet 330 lämpar sig för fler användare. Båda modellerna har en höjdjusterbar nedfallsränna, vilket gör det enkelt att anpassa dem till måtten i äldre byggnader. - Se till att ventilationen fungerar – allt finns med i paketet.
Ventilationen är avgörande för både funktion och användarkomfort. Ett svart ventilationsrör värms upp av solen och skapar ett naturligt drag, medan en fläkt kan förstärka effekten ytterligare. Green Toilet-toaletterna levereras med ett komplett ventilationspaket, så du behöver inte leta efter separata delar. En väl fungerande ventilation är den detalj som har störst betydelse för luktfrihet och effektiv kompostering. - Hygienisk service med utbytbara behållare.
Det största praktiska problemet med ett traditionellt hinkdass är tömningen – att hantera obehandlat avfall är både ohygieniskt och tungt. I Green Toilet-modellerna sker servicen genom ett system med utbytbara behållare: den fulla behållaren byts ut mot en tom, utan att du behöver komma i kontakt med avfallet. Den färdigbehandlade komposten är hygienisk och kan användas i trädgården. - Strömaterial och tydliga instruktioner till användarna.
Förvara strömaterialet lättillgängligt. En enkel instruktion på väggen – ”Tillsätt en skopa strömaterial efter varje användning” – gör stor skillnad, särskilt i uthyrningsstugor eller andra platser där användarna varierar.
Slutresultatet: känslan är det viktigaste
Utedasset på Aasla förvandlades till en plats som gästerna gärna besöker när naturen kallar. De grånade väggarna målades i en skiffergrå blå nyans. På innerväggarna målades dekorativa björkar. Stämningsbelysning skapar värme, och en namnskylt berättar vilka som ligger bakom projektet: PaShit är skapat av två Pasi (och en Anna).
Kostnaderna hölls nere eftersom den gamla stommen bevarades. Mest tid gick åt till planering och målning – men det är också det som syns i det personliga slutresultatet. Och särskilt viktigt är det som helt saknas: den dåliga lukten. Det går dock inte att bevisa på internet – för att uppleva det måste du själv boka in dig på Krassi.
Ett gammalt utedass är inte ett problem. Det är en möjlighet att berätta historien om hur saker kan göras bättre.
*****
Behöver du hjälp med att välja en ny toalett till ett gammalt utedass? Lämna dina kontaktuppgifter så återkommer vi till dig så snart som möjligt!
